En kort presentation

Vem är jag? Jag är en kvinna, född 1988, kommer från Finland, bor i Norge, sambo och mamma till en underbar flicka. Jag är utbildad barnträdgårdslärare och arbetar för tillfället med barn i åldern 1-3 år. Jag älskar att vara tillsammans med familjen, laga mat/baka och geocacha.

Jag fick diagnosen Colitis Ulcerosa när jag var 12 år, året var 2000. Då bodde jag tillsammans med min mamma, pappa och lillebror. Jag har stomi sedan hösten 2003 och kommer alltid att ha det. En av de sista läkarna som behandlade mig i Finland var övertygad över att jag egentligen har Crohns sjukdom (eftersom jag vid ett tillfälle hade fistlar som bara crohns patienter har och dessutom så insjuknade jag oavsett om tjocktarmen var bortopererad) men inga tester har ännu kunnat bevisa det.

Jag har genomgått 6? operationer (som jag i alla fall kan komma ihåg). Under perioden 2000-2003 genomgick jag 5 operationer och låg under långa och flere perioder på sjukhus. Jag mådde väldigt dåligt i den perioden och kände mig nästan aldrig frisk under den perioden. Förutom för en kort stund i 2002 då jag precis hade genomgått en opertion där min stomi blev borttagen. Mer detaljerade berättelser om den tiden kommer att bli många inlägg här på bloggen.

För 10 år sedan bestämde jag mig för att leva mitt liv och inte låta sjukdomen styra det jag gjorde eller hade på mig. Det tar sin tid att hitta rätt här i livet. Jag hade inte världens bästa självkänsla när jag var ung (vet inte om jag har det ännu heller) och  sjukdomen tog över mitt liv. Til slut förstod jag vad jag gjorde med mig själv och kunde sätta stopp för det. Efter det har jag kunnat leva ett mycket lyckligare liv och känner att det är jag som styr mitt liv.

Det här är en blogg om...

Det här är en blogg om mig och livet med Colitis Ulcerosa. Jag bestämde mig för ett tag sedan att jag vill dela med mig av min berättelse samtidigt som jag vill skriva ner för att senare kunna minnas. Oavsett om jag inte är gammal så kan jag inte komma ihåg allt. Jag var ung då det hela började och vid den tiden var det mina föräldrar som styrde med det mesta runt min hälsa och jag känner att jag behöver skriva ner saker och ting för att verkligen minnas vad som hände och hur jag kände.

Jag har ännu inte bestämt mig om jag vill vara anonym eller inte. Det känns väldigt personligt det jag tänker dela med mig. Oavsett om jag har en annan blogg så brukar jag inte vara så väldigt personlig på nätet. Så tillsvidare kommer jag att skriva anonymt. Jag kan alltid ombestämma mig senare. Sjukdomen är inget jag skäms för och jag är väldigt öppen om det för vänner och bekanta. Jag känner mer att jag vill skydda min familj, för oavsett om det här är min berättelse så är de en stor del av den. Jag måste nog säkert prata om vad de tycker före jag bestämmer mig helt om huruvida jag skall skriva anonymt eller ikke.

Jag hoppas i alla fall att någon hittar hit och kanske får något ut av att läsa om mina erfarenheter.

Välkommen!