Det värsta var kanske det at jag kände att jag aldrig kunde svara "Jag mår faktiskt pyton". För det var så jag kände. "Hur mår du?" kändes som om det bara hade ett möjligt svar, "Jo, jag mår bra". Vad hade egentligen hänt om jag svarat "Vet du, jag mår faktiskt väldigt dåligt". Jag hade inte någon tro på att de som frågade kunde tackla ett sådant svar. Så jag log bara och bekräftade att jag hade det bra fast jag inombords kände att jag hade nått botten och anade inte om jag någonsin skulle känna mig "frisk" igen.
måndag 22 februari 2016
Hur mår du?
Oj, hur jag började avsky frågan "Hur mår du?". Som oftast när jag kom tillbaka från sjukhuset så fick jag frågan från alla håll och kanter. Det kändes okej de gångerna jag kunde svara att jag mådde bra. Men som oftast mådde jag riktigt dåligt. Det var inte precis som att jag kände mig frisk efter varje behandlingsperiod på sjukhuset. Som oftast hade jag fått en till medicin eller så kom symptomerna ganska fort tillbaka. Jag var i en situation där jag insjuknade fort och oavsett om jag fick medicin efter medicin, behandling efter behandling. men ingenting hjälpte. Första gången jag blev opererad var ett halvt år efter att jag fått min diagnos.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar